Hvars historia

De tidigaste bosättarna

Boplatser, grottor och hålor spridda över hela Hvar hade sina invånare redan under det sjunde årtusendet f.Kr. Då uppstod en paradox: medan människorna på fastlandet ännu i 1500 till 2000 år var nomadiserande jägare och samlare som drog från norr till söder, började grottboarna på Hvar redan tillverka keramik. Den färgade keramiken, vars mönster och former hittats på Hvar och som enligt dr Grga Novaks forskning dateras till 7000 f.Kr., återfinns även längs Adriatiska havets östkust — på land, i ett bälte på 200 km längs kusten och 50 km inåt landet. Hvar är alltså verkligen en ö av kulturell spridning.

Hvarkulturen

De arkeologiska fynden från Hvarkulturen kulminerar med upptäckten av Velištak i Stankovci nära Zadar, från det femte årtusendet. Markovagrottan, tre kilometer från staden Hvar, är därmed ett av de äldsta mesolitiska fynden efter en bofast kultur som står emot årstidernas växlingar, iakttar kosmiska förändringar och skapar Europas äldsta månkalender: Velištak under inflytande av den sena neolitiska Hvarkulturen. Vid den tiden, 7000 år före Kristus, steg Adriatiska havet hundra meter — kulmen på uppvärmningen efter istiden.

Illyrer och grekerna i Pharos

Under 500- och 400-talen f.Kr. formades de illyriska stammarna dalmater, ardiaier och daorser som egna strukturer, och på 300-talet f.Kr. grundade grekerna sina kolonier på öarna Vis, Hvar och Korčula. Nybyggare från den grekiska ön Paros byggde år 385 f.Kr. staden Pharos på Hvar, och alldeles i närheten, på Issa — dagens ö Vis —, uppförde kung Dionysios av Syrakusa en fästning år 390. Eftersom kelterna på 300-talet f.Kr. pressade illyrerna från norr mot Adriatiska havet blev trängseln tillräckligt stor för krig mot de nyligen befolkade grekiska öarna: 5 000 döda och 2 000 tillfångatagna illyrer vittnar för den tiden om ett stort slag och ett stort nederlag. Grekerna lyckades ändå inte skapa sin polis vid Adriatiska havet — den autonoma, kulturellt demokratiska gemenskap som fullbordades med byggandet av teatern. Tyrannerna på Vis tyckte inte om teatern, men uppdelningen av Stari Grad-slätten, i dag skyddad av UNESCO, vittnar om Pharosbornas demokratiska hållning.

Den romerska tiden

År 229 f.Kr. erövrar Demetrios av Pharos, den avfällige fältherren hos de illyriska ardiaierna under drottning Teuta, Pharos och skapar en egen stat. År 219 f.Kr. kom dock romarna, besegrade Demetrios och förstörde Pharos. Den grekiska uppdelningen av åkrarna rörde de inte, eftersom den ändå nu var deras. Ett mysterium kvarstod ändå: Pharos nekropol, som på 200 år borde ha rymt minst 1 000 gravar att döma av antalet bördiga åkerlotter, har aldrig upptäckts. Romarna bosatte sig sedan i området och byggde en ny stad — också den utan döda. Efter delningen av Romarriket år 395 föll Västrom redan 476 och Bysans övertog det religiösa och politiska inflytandet fram till kyrkoschismen 1054.

Venedig tar över

På 1100-talet ersätter Venedig Bysans fullständigt och blir kvar till 1700-talet. Eftersom Venedig härskar över havet och inte över landet fick alla öar längs Adriatiska havets östkust stora och dominerande städer vända mot havet, inte mot inlandet, för att försörja och skydda den venetianska flottan på vägen genom Adriatiska havet mot Medelhavet. Då föddes staden Hvar. Kroaterna, som på 800-talet döptes och undervisades av Kyrillos och Methodios på Bysans sida, och den påvliga frankiska staten norrifrån på fastlandssidan drabbade samman om Zadar. På den västliga kyrkans sida framträdde på 900- och 1000-talen de första kroatiska påvliga kungarna i området, samtidigt som kroaterna blev majoritetsbefolkning. Men från nordväst håller Ungern och vid kusten Venedig den unga kroatiska staten i ett skruvstäd — så att kroaterna i 1000 år längtar efter sitt oberoende.

Kristnade kroater

Kristnade kroater har inom större, likaså kristna stater ett eget självstyre, vilket syns i den kroatiska adelns framväxt — men bara om den är av kristen kultur och övertygelse. I den meningen var kristendomen ett demokratiskt alternativ, en gemensam nämnare, en universalitet för samexistens och välstånd. Intressant nog föds kroatiska adelsmän även under Venedig i venetianska städer, och de är till och med mer välmående och skapande än venetianska eller ungerska adelsmän på kroatiskt territorium. På 1600-talet, år 1612, byggde staden Hvar som en av de första i Europa en folkteater.