På sluttningarna, två hundra meter över havet, med en utsikt som omfattar "allt" och bara 7 kilometer från staden Hvar, ligger Brusje, där allt började med herdehyddor på 1500-talet. Att återvända till staden Hvar varje dag under perioden för fårmjölkning och osttillverkning var inte så mycket svårt som tröttsamt i slutet av en herdes arbetsdag. Att övernatta förkortade morgonens återfärd och gav tid att vaka över och organisera hjorden och jordbruksarbetet. Minnet av arbetet består, men det är vackrare när man betraktar och begrundar det.
Ruinerna av två sommarhus, inte vid havet utan uppe där allt syns, talar om det mirakulösa motivet i betraktandets och iakttagandets stillhet, ett utåtriktat upptäckande av sig själv, ett "omvänt" närvaromotiv jämfört med Mali Grablje. Motståndskraftiga mot "öppenhetens" frestelser lever, betraktar och njuter fortfarande omkring 400 invånare i Brusje, medan de andas in lavendel och rosmarin som ingen vind kan driva bort från den omgivande luften. Små platser är kända för "stora människor", vilket gör dem ännu mer värdefulla. Värdet av den utsikt som varje bebodd plats "har" kan upptäckas genom lokalbornas anda, atmosfär och själ, som i Brusje för den förbipasserande in i den "tredje dimensionen". Brusje var födelseplatsen för den store kroatiske målaren Ivo Dulčić, och vi kan bara påminna om hans berömda oljemålning "Uvala Stiniva".
Brusjes vackra vikar och omgivande områden som Lozna, Zastupac och Jagodna är också platser där man kan bli serverad, övernatta eller stanna ett tag. Kulmen på allt är viken Parja, där den "neolitiska" Markusgrottan ligger, källan till "mänskligheten" och plantskolan för Hvars neolitiska kultur.